Berättelsen om Scan och slaktmästaren Herman Kätelhöhn

Som mest hade 350 personer anställning vid Scans slakteri i Tomelilla, som gav orten epitetet Skånes Chicago. Yrkeskunnande (know how) hämtades vid starten från Danmark och Tyskland. Förste chefen blev dansken Lars Zeiler, slaktmästaren hette Hermann Kätelhöhn och tarmmästaren Willibald Grabellus, som med makan Anna, barnen Irma, Herta och Leo, kom från danska Esbjerg. Grabellus, som kämpat för tyskarna i 1:a världskriget, drev ”tarmslirandet” i egen regi. Slakteriet i Tomelilla byggdes 1908 och slutade med sin verksamhet sommaren 1991. På bild nr 1 ses Kätelhöhn (1865-1954), troligen sommaren 1945 tillsammans med hushållerskan, Magdalena Anna Saulik (1890-1977). Till höger Armin Winkelmann med bagardottern och makan Greta, född Hansson. På bild nr 2 har tyskfödde Armin fattat kameran och plåtat makan och Kätelhöhn- Saulik plus sonen, Ingo, född den 29 augusti 1942. Kätelhöhn bodde i sista huset på höger hand, om man färdades Norregatan uppåt, mot Sälshög. Adressen var Norregatan 46. Hermann Kätelhöhns fru, Ebba (advokatdotter från Ystad) var pianist på Reginabiografen. Hon avled en kväll under 1920-talet på hemvägen, då hon slagit sig ned på en bänk vid ”Pumpasme’ns” för att vila. Slaktmästaren skaffade sig därefter hembiträde, i grannskapet känt som ”fru Saulik” (se ovan!). Hon ”pratade lite konstigt”, då hon ursprungligen kom från Österrike. Hon bodde kvar några år efter Kätelhöhns frånfälle. Därefter bodde en fiskhandlare Per Månsson i fastigheten. Han hade sonen Kaj, som mekade med sin motorcykel i källaren. Han ägnade sig åt sidovagnsmotocross och hade Åke Malmborg som så kallad ”burkslav”. Skrivaren av dessa rader var på besök hösten 1965 och skrev i YA om grabbarnas bemödanden. Kring 1980 underkastade lantbrukaren Sven Ivarsson (1928-07-29--1990-07-17) från Sälshög huset en genomgripande renovering men avled rätt snart, varefter makan Siri bodde kvar. Sedan nyåret 2002 bor tryckaren Mikael Brorsson med sin unga familj där. Kjell Komstedt (f 1945) bodde på Slakterigatan 11 under 1950-talet. Han säger: – Herman Kätelhöhns frånfälle har jag i färskt minne. Trottoaren utanför huset blev, enligt tidens sed, smyckat med hackat granris. Magdalena Saulik var en vänlig själ. Flera gånger förärade hon mig österrikiska chokladkakor med marmelad i – men hennes tyska brytning gjorde, att det ibland var lite svårt att förstå vad hon sa… I samma grav som Magdalena Saulik på Tomelilla Gamla kyrkogård vilar en Lydia Fredrika Lundequist (1865-09-02--1928-05-22).

Publicerad okt 2023